Ibland känns det bara så komplicerat att göra rätt och att leva. Livet är stort och allt bra komplext. Att vara människa är komplext. Vem är jag och vad vill jag? Känns som att de frågorna alltid kommer att processa ens person. Kanske inte alltid i lika stor utsträckning och lika grundligt ifrågasättande som under de första ungdomsåren, men på något sätt finns de ju där hela tiden ändå, så länge man lever. Lever i benämningen är levande, växer och utvecklas. När man utsätter sig för nya människor, situationer och händelser ställs man inför dessa frågor, mer eller mindre uppenbart. Vem blir jag i möte med dig och vem vill jag vara? Att hitta sin sanning. Sanning i benämningen en fast punkt; en konstant; en avslöjad verklighet. Något fast i tillvaron att förhålla sig till som inte behöver vara min egen person utan kan vara ett faktum, som ger min personlighets resa ett ankare och ett berättigande.
Och det här med val. Att sätta ner foten och vila i ett beslut, i både smått och stort men kanske framför allt i stort. I en designprocess är det bland det viktigaste. Det kreativa flödet och drivet att ta något vidare kommer aldrig att automatiskt stängas av vid slutet av ett projekt. Är det möjligen lite liknande med livet självt? Ens tid kommer alltid att ticka på så länge man lever och ifall man vill gå vidare mot nya själsliga betesmarker och personliga utmaningar för att utvecklas vidare, så kanske man faktiskt behöver våga sätta ner foten ibland. Vågar jag till och med påstå att det kanske inte heller alltid spelar så stor roll vad vi väljer, så länge vi väljer? Vågar pröva vingarna.
"Fail, fail again, fail better."
Det är en konst att vila i att man är den man är och att man har alla förutsättningar för att utvecklas vidare.
/lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar