Det här med att leva alltså.

Ibland känns det bara så komplicerat att göra rätt och att leva. Livet är stort och allt bra komplext. Att vara människa är komplext. Vem är jag och vad vill jag? Känns som att de frågorna alltid kommer att processa ens person. Kanske inte alltid i lika stor utsträckning och lika grundligt ifrågasättande som under de första ungdomsåren, men på något sätt finns de ju där hela tiden ändå, så länge man lever. Lever i benämningen är levande, växer och utvecklas. När man utsätter sig för nya människor, situationer och händelser ställs man inför dessa frågor, mer eller mindre uppenbart. Vem blir jag i möte med dig och vem vill jag vara? Att hitta sin sanning. Sanning i benämningen en fast punkt; en konstant; en avslöjad verklighet. Något fast i tillvaron att förhålla sig till som inte behöver vara min egen person utan kan vara ett faktum, som ger min personlighets resa ett ankare och ett berättigande.


Och det här med val. Att sätta ner foten och vila i ett beslut, i både smått och stort men kanske framför allt i stort. I en designprocess är det bland det viktigaste. Det kreativa flödet och drivet att ta något vidare kommer aldrig att automatiskt stängas av vid slutet av ett projekt. Är det möjligen lite liknande med livet självt? Ens tid kommer alltid att ticka på så länge man lever och ifall man vill gå vidare mot nya själsliga betesmarker och personliga utmaningar för att utvecklas vidare, så kanske man faktiskt behöver våga sätta ner foten ibland. Vågar jag till och med påstå att det kanske inte heller alltid spelar så stor roll vad vi väljer, så länge vi väljer? Vågar pröva vingarna.


"Fail, fail again, fail better."


Det är en konst att vila i att man är den man är och att man har alla förutsättningar för att utvecklas vidare.
/lisa

Tredje gången gillt.

Som sagt, i går började nya kurser och nu ska jag lära mig allt om Nya Testamentet och på det en ordentlig dos kyrkohistoria (där jag hoppas på att mina glatt förvärvade kyrkohistoriakunskaper från Bjärka ska komma väl till pass och att Antonius, Agustinus och gänget ska visa framfötterna). Ligger lite efter i kurslitteratur-fixandet på grund av dubbeltrippelstressen de senaste veckorna. Så i eftermiddag, mellan vändor till tvättstugan, har jag skrivit in alla lektioner i almanackan, vad som läsas, göras, lämnas in och skrivas. Och beställt böcker. Och allt sånt där som jag egentligen tycker är ganska trevligt. Fixandet och organiserandet. Listskrivandet och därefter avbockandet.

Hitintills under min nu fem månader långa studietid har detta med att göra klart saker i tid och inte spara det mesta till sista sekund gått, ja... Dåligt. Men jag tänker - tredje gången gillt! Bättre lycka denna gång! Hej och hå, kämpa på! Sassa, brassa mandelmassa och allt vad man kan tänkas vilja heja på med.

Och min morot, om man nu tror på sånt i pedagogiska sammanhang, är Egypten. Om lite mer än en månad är jag där och solar mitt anlete, överväldigas av öknen, besöker förhoppningsvis just Antonius (eller kanske mer korrekt klostret som fått hans namn) och införskaffar mig en galabeia. Ljuva tider vad jag längtar!
/maria.

Tre-dygnslovet.

I fredags var sista dagen för de kurser jag läst och i morgon börjar nya. Alltså tre dagars lov och ledighet utan att behöva tänka på skolan en endaste sekund, inte tänka att jag egentligen borde läsa lite, skriva lite och läsa lite till. Helt och hållet skolfri! Och ack vad välbehövligt det visade sig vara. I fredags när jag kom hem efter att fått tillbaka en rekordsnabbt rättade tenta från dagen inann (som jag fick godkänt på, trots att jag en timma innan tentan knappt kunde resa mig ur sängen utan att det svartnade för ögonen på grund av en horribel magvärk) vände jag upp och ner på lägenheten och städade allt som gick att städa. Post-examinatoriskt städ helt enkelt. Ut med det gamla och in med det nya. Bort med nerkladdade kommentarer om Psalm 1 (som jag skrivit en interpretation på) och fram med såpa och skurtrasor. Efter några timmar när jag skurat badkaret så det sken var jag så trött att jag knappt kunde prata och "På spåret"-tittning fick avböjas och ensamheten intas. Vila, sömn och åter vila. Och oj vad jag vilat. Utan dåligt samvete och väldigt förnöjt. Tvåtimmars eftermiddagslurar och nio timmar nattsömn. Och därimellan den efterlängtade loppisturen till bra&begagnat där fynd gjordes och spetsdukar inköptes för det kommande lamp-projektet, The Tourist på bio (rekommenderas!!!) och massa tid med han den där Jesper som får mig lycklig. Och nu ska här bakas. För lovet är inte slut förrän om hela 17 timmar. Och ibland behöver även själen gå i morgonrock och dra fötterna efter sig, som Tomas Sjödin säger.

/maria.

en students bekännelser

Kan inte erkänna att jag har en enorm erfarenhet av detta med hemstudiedagar och dylikt. Inte i jämförelse med de flesta andra universitetsstudenter. Men jag tänkte härmed ändå dela med mig av det erfarenheter jag fått under de gångna två veckornas tre hemstudiedagar:

• Det är livsfarligt för studiemotivationen att läsa en fängslande bok. Om så är fallet och ingen diciplin tycks finnas för annat, gå fullt ut och satsa på att läsa ut boken fort. Gärna i god tid innan tentadagen. Det finns ett liv även efter att att huvudpersonen dött.

• Göm undan all annan lättsam läsning som finns att tillgå hemma. Efter ett rejält insjälsligande av absorberande skönlitteratur är risken stor att man tar till vad som helst, även sånt man redan plöjt igenom ett par gånger, för att återigen få fängslas, om så bara för en stund.

• Sitt inte med en jättestor pepparkaksburk vid sidan av skolböckerna. Studiemotivationen bryr sig inte om att julen är över sedan länge och risken finns att du även börjar drömma om glögg igen. Och att cykla iväg till ica för att köpa rea-glögg gör inte att man memorerar fler produktionsmetoder..

• Tro inte att det är lugnt och att man kan allt bara för att man suttit och lyssnat aktiv på de flesta av föreläsningarna. Faktum är att det sas viktiga saker även under den lilla stund man sov. Och att det kommer frågas om saker man aldrig hört, men som garanterat står nånstans i den tjockaste boken. Ett plus är att inse detta i god tid innan tentan. Upptäcks det dagen innan kan en lätt känsla av stress infinna sig.

• Sitt inte och blogga. Man skriver alltid mer än man först tänkt. Dessutom är det lätt en kanal vidare till andra bloggar och till Facebook. Och då kan det vara kört för ett bra tag.

• Om du kört fast: Gå och borsta tänderna! Ger en känsla av nystart.

/lisa

Äckelpäckelsoppa.

Har kokat misslyckad soppa i afton. Ack om det ändå var smaklöshet som var fallet. Men det var äckelpäckel. Tänkte improvisera ihop nånting i stil med spenatsoppa, som är enkelt och alltid blir gott. Denna afton kom jag på att det fanns brysselkål i kylen så det passade ju bra att använda.

Till en början, under fräsande av rödlök, gröna linser och koriander gick allt helt smärtfritt. I med vatten, buljongtärning och så småningom de små hackade kålhuvudena. Koka koka koka.

Avsmakning: USCH!!!!!!! Beskt nå så djuriskt!! Gick crazy och började väga upp smaken med honung och vit balsamvinäger... men till ingen hjälp. Gick över till goa grannarna Olofsson för att kolla om dom hade nån slags grädde för att gifta ihop smakerna, men tyvärr icket. Tillslut fick jag ge upp, efter att ha gjort ett taffligtk räddningsförsök med lite mjölk. Lyckan var inte riktigt total, om man säger så. (För som oftast gick jag in i matlagningen med tron att "detta kommer bli det godaste jag gjort någonsin")

SÅ. Soppan tillsammans med gott bröd smakade helt ok till en början, medan hungern regerade, men allt eftersom mättnaden kom blev också smaklökarna allt nyktrare... Huvvaligen! Soppan var en brungrå orgie av beskthet, sötma och syra, simmande i en halvredd buljong.

Blir inga sådana lunchlådor imorgon.
Jag lovar att göra bättre ifrån mig nästa gång.
(chansen är stor!)

/lisa


Ps: Inget ont sagt om brysselkål i sig. Har faktiskt ätit mer lyckade rätter av denna grönsak tidigare.

Påven Johanna

...heter boken jag läser just nu. Eller som jag slukar med hull och hår. Utspelar sig på 800-talet och handlar om trotsighet, järnvilja och självförtroende. Den inspirerar! Och fördriver tid... Googlade "påven johanna" och hittade bland annat en av de längsta meningarna jag läst på länge här. Intressant även ur historiskt perspektiv.

Ett extra plus var att jag hittade boken inbunden på Röda Korset i Skellefteå för en tia! ;)

/lisa

dansar mig frisk!

En bister förkylning har greppat min kropp. Halsen rostar och huvudet trycker. Vågor av basiluskers illvillighet kittlar min näsa och vill få mig att våndas och nysa. Men efter två dagars kuvande under denna ofrivilliga begränsning har jag andra planer för framtiden. Eller egentligen är det tre dagar, om man dessutom räknar mitt snörvlande under tisdagens totalt nio föreläsningstimmar. Men imorgon väntar dels skola och dels roligheter på kvällskvisten. Så jag tänkte bli frisk. Mitt strå till den stacken har jag dragit genom att dels ta det lugnt; druckit diverse varma vätskor som köket hade att erbjuda, läst diverse litteratur jag kommit över och ätit diverse sötsaker. Dels har jag också dansat. För jag kan inte erkänna att jag enbart halvsovit mig igenom dagarna. Av någon anledning är det som att energin åkt bergochdalbana. Ena stunden har jag komat mig i soffan, för att andra stunden dansa i köket till musiken i mitt huvud. Eller från spotify. Strunta i allt som heter vitlök och virus och strunta i att nån granne kan se. Bara dansa ut allt det eländiga och ge plats för all vitalitet som kommer att uppfylla min kropp imorgon bitti. Det är planen.
/lisa

Ps. "unless you love, your life will flash by"

Ungefär här...

Nytt år. Tror jag ska försöka våga mer och våga satsa. Våga tro att jag kan och försöka sluta tänka så kritisk om mig själv. Det börjar med detta. Ett hejdundrande lätt pyssel av ett gammalt kuvär och vips har man ett bokmärke. Att försöka texta och tro att det går och skita i att bilden hamnade på sniskan. År 2011 ska bli pysselåret då jag vågar göra fel.
/maria