20 april 2011

Dagar som passerat.

Mamma och Pappa var här och sov över. Småfirade förlovning med indisk hämtmat och presenter (våffeljärn - hurra!) Svängde förbi Bra&Begagnat och fann koppar som matchar det mesta. Swedish Grace och blågrå dekor.

Intog lite mod och klippte en förmiddag i klänningen (tältet) jag köpt på erikshjälpen. Till min stora glädje blev det ungefär precis så som jag ville. Trodde inte det när jag mest bara chansade och sydde.

Blommig och vårig. Den liknar en klänning jag lånade från kajsastinafina och det är lixom meningen.

Jag odlar och petar i jorden. Förkultiverar krasse, luktärt och lavendel. Drömmer om en kolonilott eller så bara en pallkrage att odla i. Och till hösten är planen att börja en kvällskurs i möbeltapetsering. Vad det nu har med odling att göra...

Kanske mycket ytligt och världsligt. Men i detta blir jag lugn och tänker klarare än någonsin. Vem eller vad bestämmer? Om drömmer växer och självkänslan likaså och magen och hjärtat skriker: fortsätt!!! Ptja, vad då göra? Det heliga tvånget liksom. Och när jag satt där på golvet och klippte, trotsade mitt eländiga perfektionistiska drag som hindrat mig så ofta förr, ja då var det som om himlens alla änglar stod bredvid och hejade på. Och livet exploderade och tog den plats det förtjänar. Lådan jag gett det var på tok för liten och trots min packniningsförmåga så krävde det mer. Livet kräver. Kärleken kräver och begär. Faktiskt. Och det med rätta.

3 april 2011

Livets krav.

Klockan är mycket och jag äter fil ur glas, vilket är ett av livets krav efter sena kvällar. Jag är glad. Att berätta för människor att vi har förlovat oss, ändra relationsstatus på facebook (fast att jag fastar ifrån det), skicka sms, ringa och få så många otroligt varma och innerliga och uppriktigt glada svar värmer mitt hjärta och gör mig så glad. Att människor blir så glada för vår skull. För oss. Att fina ringer från annat land. Att min syster skriker till sin man: "Vi fick Jesper!!!". Att se vännen Lovisa hoppa till och spricka upp totalt när jag säger det. Tårar. Skratt. Dans. Hopp och skutt.

Om ett av livets krav är fil ur glas efter sena kvällar så är ett annat att låta sig beröras och glädjas. Att inte hålla inne, utan visa för varandra. Att aldrig låsa in kärleken. För det är genom att dela som som det växer.
/maria.