Nu är vintern här!

Snart i alla fall. För här uppe i norr har det minsann snöat idag! Jag jobbade hemma under förmiddagen och fick en varm känsla i hjärtat när jag såg de lätta fluffiga och framför allt gigantiska snöflingorna dala ner från himlen och lägga sig som ett böljande täcke över gräsmattan, för att inte tala om grangrenarna! Det är något magiskt över den första snön som faller, speciellt när den kommer oväntat tidigt. Lite som slutscenerna i Edward Scissorhands. God jul och hej glögg tänkte jag! När jag senare skulle cykla till skolan hade det börjat lugna ner sig. Snöandet hade upphörd och den vita mattan börjat bli slask. Men som jag var lycklig! Blåste gjorde det också. Fick kliva av och gå uppför en kort liten backe, som man annars knappt ens ser som en backe, bara för att det var en sådan motvind. Det var så otroligt ljust och vackert och friskt och levande! Jag storlog under nästan hela färden, sådär så att folk skulle ha trott att man hade några tomtar på loftet om dom sett det. Men det är ju en sådan fantastisk känsla, som jag önskar att jag kunde locka fram lite oftare; när man känner sig alldeles kär i allt och alla och Livet självt. Som att man för första gången på länge verkligen ser och är.

Under hemfärden hade den mesta snön tinat bort och låg bara kvar på några enstaka gräsplättar. Men jag har anledning att tro att det kommer mer snö imorgon...

/lisa

(Och tyvärr, det är inte grangrenar på bilden. Snarare ekgrenar. Från en annan snöig dag. I ett annat landskap. Under en annan bloggtid. Men under samma himmel.)