Jag har kommit på mig själv med att ha ett nytt standardsvar på den frågan.
Ett allmänt känt och beprövat svar är ju att det är "bra". Kort och gott. Gärna med ett litet leende och ett "själv då" tillbaka. Så slipper man fundera över hur det är och framför allt hur man på ett ärligt men lättsamt sätt skulle kunna formulera sig om det som är.
Men jag har också börjat lägga till, lite ursäktande, att "det är rätt mycket nu". Ofta med ett lite stressat och uppgivet ansiktsuttryck, men med ett lite lättsamt leende. Och även om det är sant att jag har extra många bollar i luften nu under en period, som alla människor har emellanåt, så blir det ju verkligen inte bättre av att jag gör det till min börda varenda gång jag får frågan om hur det är just nu. För det är ju faktiskt inte så att jag håller på att gå under.
Jag vill se det som min viktigaste uppgift i livet att vara människa och medmänniska. Att vara närvarande tror jag är ett bra steg i den riktningen. När jag ständigt påminner och intalar mig själv om att jag är stressad och har massor att göra är jag långt ifrån närvarande, vilket varken är rofyllt för mig själv eller de i min omgivning. Och inte hjälper min mentala frånvaro mig att beta av alla att-göra-saker heller. Just där och då, i mötet med någon, då jag ändå inte gör något "viktigt" eller "är effektiv", är det så otroligt ovärt att vara stressad.
Så. Jag ska försöka vänja om mig. Jag ska tro att varje gång jag får frågan om hur det är så kan jag faktiskt påverka min mentala situation och min inställning. Försöka bli lite mer närvarande och låta var sak ha sin tidpunkt. Man kan ju alltid försöka.
Go söndag! /lisa
Jag brukar köra "det är mycket som fungerar"!
SvaraRaderaI värsta fall: "Det finns saker som fungerar!"
Jag brukar ha som vana att bli helt handfallen varje gång jag får frågan, för ett ögonblick ställd mellan att försöka hitta ett ärligt svar och att tvinga in mig själv i det normativa "bra" som jag helst sparar tills jag verkligen kan säga det med gott samvete.
SvaraRaderaIntressant idé att ta varje må-bra-fråga som en uppmaning om att bli närvarande i nuet; det skall jag försöka praktisera!
Hade en gång någon som sa något liknande, nämligen att man kan se det som en utmaning att svara "bra, för att ..." och sen leta upp vad som faktiskt är bra just nu! Mycket i livet handlar ju trots allt om inställning.
haha, tack för tips o tanke! :)
SvaraRaderaoch även om man inte motiverar det högt för den som frågar så kan det ju, alltså att tänka "bra, för att ...", vara ett sätt för sig själv att faktiskt hitta en anledning till varför man säger att det är bra. VERKLIGEN att mycket handlar om inställning!!
Egentligen har vi ju alltid all anledning att säga "bra"....:)
Kanske beror det bara på till vilken "nivå" av måendet som frågan riktar sig...?