Detta med att rensa.

"Du måste göra en lugn och kontinuerlig inventering av de ting du anser dig behöva för ditt arbete och uppehåll, så att du efter hand kan utesluta det som inte är väsentligt utan till hinder. Böcker, möbler, papper, kläder och ting kan bli till blytyngder genom sin blotta närvaro. Därför: ge bort, släng och prioritera! Nakna kom vi till världen, nakna ska vi lämna den."                 Owe Wikström, Det bländande mörkret

Det finns nog inget som kan göra mig så splittrad inuti som tingest. Jag tror att allt vi bär på till det yttre bär vi även inuti. Och om tingen runt mig är i kaos, känner jag mig som ett kaos. Märkte detta tydligt först förra året då jag levde ganska avskalat på många olika plan. Och ju längre tiden gick desto fler saker packades ner och bars upp på vinden. Och detta har jag försökt fortsätta med, om än i mindre i skala men dock lika viktigt. Livet hänger ihop. Så jag rensar och organiserar. Rotar mig fram. Skalar av det yttre för att kanske tillslut nå fram till det inre, till hjärtat.

Och när tankarna är många olika och det nästan värker i hjärtat av splittring då tycker jag mig märka att när jag sitter där på golvet och rensar bland papper, burkar, kläder och annat och lämnar i från mig det, då lämnas just splittringen och de många tankarna på samma gång. Jag släpper taget om dem. Om och om igen.
/maria.