J'ai acheté une cage à oiseaux dans le pays où tout sent le thé à la menthe

Jag är hungrig.

Kom hem från Marocko för några dagar sedan. Vilket land! Ändlösa stränder, färgglada städer och byar, öken, mäktiga berg, vackert folk, sol, massa god mat, roliga getter. Och så har jag fått prata franska med alla mest hela tiden. Och det är något av det roligaste jag vet inser jag. När jag hemma får jag för mig att jag inte kan, så jag har inte pratat ordentligt sen jag bodde i Paris, vilket är tre års sedan nu. Men det fanns kvar. Repetition av de olika passé-formerna (dåtid) vore kanske bra. Men det fanns kvar och det gör mig glad! Det mindre roliga med resan var hög feber och annat otrevligt som jag fick näst sista dagen och som fortfarande sitter i.

Det knäppa med sjukdomen är att jag blir något vansinnigt sugen på mat. Har tittat på menyer från olika restauranger, läst mänger av recept, skrivit långa listor med maträtter som jag ska laga och munnen vattnas som om den vore en mindre flod. På grund av vissa delar av sjukdomen, får jag inte äta. Men lite näring behöver man ju pilla i sig. Så igår gjorde jag potatismos, som jag älskar och var vansinnigt sugen på. Åt fyra gafflar och efter det var matlusten som bortblåst. Så jag fortsätter att dricka min himla proviva och skriva listor med maträtter.