Paus.

Onsdagar. Självdisciplinens mest sviktande dag när mängder av sidor ska läsas i ensamheten. Klockan tickar extra konstigt och det verkar som att hitta lägenhet till våren är extra brådskande. Promenaden blir lång och kaffekoppen extra stor. Miljoner pauser och stillastående minuter passerar. Fast tillslut är sidorna märkligt nog lästa och små anteckningar gjorda. Kanske inte så himla effektivt, men denna dag drar mig till rätta. Tystnaden och intet-görandet.

Det stillastående som passerar... Det går väl inte riktigt ihop. Som det mesta allt som oftast.
/maria.