Meningssamlare.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
(Romerska bågar av Tomas Tranströmer)


Jag samlar på meningar. När hjärtat vaknar till och orden mals om och om igen där i, då är det ett samlingsobjekt.  Idag var lektionerna i Almby kyrka, där lyssnade, tittade och lärde vi oss. Mina anteckningar är mest, som de brukar vara, osammanhängande meningar och ord. Prästen avslutade med att läsa denna dikt. Och där satt jag, blundande och insöp hela kyrkobyggnaden med all symbolik. Någon viskade genom hela min kropp.
/maria.