Antal gånger jag försökt klura ihop något hit den senaste tiden börjar bli oräkneliga. Klurar och klurar och försöker förstå mig på saker och ting. Men innerst inne går det inte. Varför? Den månatliga hormonsvängningen gick lite för djupt den här gången och tog liksom aldrig slut. Som kvinna har jag förmånen att varje månad hamna i ett mörker, som kan bli fruktbart då ljuset kan få lysa igenom och livet bli lite klarare. Men ibland är mörkrets till synes enda intresse att gräva sår. Just så. Något har grävt sår i mig och det gör ont.
Men hur låter man sig omfamnas av mörkret och tystnaden? Motta den och låta den göra sitt verk? Hur? Eller vad gör man åt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar